FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE; DEL 1
Torsdag 28/7
När vi kom till specialistmödravården på torsdagsmorgonen för bedöming fick vi träffa samma barnmorska som vi träffat vid tidigare besök. Hon skrattade lite och sa: "Det var minsann ett envist pyre i magen", vi fick ett rum och hon kopplade CTG för att ta en kurva. Skorpan hade det bra i magen, hon sov väldigt gott så barnmorskan fick lov väcka henne två gånger. När CTG-kurvan var klar blev jag undersökt av en läkare, de ville se hur "mogen" livmodertappen blivit. Tyvärr var dennna ganska omogen men tillräckligt öppen för att sätta en "ballong" som första steg att starta förlossningen. Det var här vi fick veta att vi inte skulle åka hem utan att vi skulle få stanna kvar i Falun. Ballongen sattes alltså kl. 11.00, var då 1,5 cm öppen. Ballongmetoden går ut på att man får dra i kateterslangen för att vidga tappen, tillslut ramlar ballongen ut och då kan man gå vidare. Vi flyttades upp till antenatalen, den oförlösta sidan på förlossningen. Boade in oss på ett rum där, blev inskrivna och vilade lite. M gick och hämtade våra väskor. Jag gjorde som jag blivit tillsagt, drog i kateterslangen varje halvtimme, till en början ganska opåverkad men fick snabbt lite molande mensvärk. Vid 13-tiden sa jag till barnmorskan att det började göra mera ont. CTG, normal. Vi fortsatte som tidigare och tiden gick. mensvärken övergick i sammandragningar och vid 15-tiden tog de en ny CTG, 3 sammandragningar på 10 minuter. Barnmorskan frågade mig hur det gick att dra i ballongen och erbjöd sig att hjälpa mig då jag hade ont, Tjoff sa det så var ballongen ute. Dags för överflytt till förlossningssidan, tjoho!
Nytt rum att boa in sig i med väldigt fin utsikt (som att jag skulle få njuta av den). Fick byta om till landsingets finfina kläder, nattskjorta och nättrosa med jätteblöja. Vid 16-tiden tog en äldre barnmorska hål på hinnorna. Det är tydligen inte så lätt alla gånger och då får man ta hjälp av "den gamla räven". Hon hade en underbar personlighet. När det väl gick hål på hinnorna, efter mycket om och men, så kändes det som om jag kissade på mig. Det forsade ut vatten. Pvk in och på med värkstimulerande dropp. Resten av eftermiddagen och kvällen var vi ganska mycket ensamma på rummet, ganska skönt att knata på I lugn och ro. Det verkade ha mycket att göra på avdelningen så vi ville inte störa. Värkarna började runt 18-tiden, då väldigt vaga. Satt på yogabollen och guppade runt, skrattade och var allmänt glad. De fick lov att byta skalpelektråd på Skorpan upprepade gånger då vi tappade kontakten flera gånger. Koll vid 21, 3 cm öppen och en mjuk livmodertapp på 1,5 cm. Ganska trist besked men hade inte haft det jobbigt så hade nästan förväntat mig detta beskedet. Vi skulle fortsätta med droppet några timmar till för att eventuellt ta en paus över natten. Under eftermiddagen fick de lov att byta skalpelektråd på Skorpan upprepade gånger då vi tappade kontakten flera gånger.
Personalbyte. Nattpersonalen klev på och samtidigt blev mina värkar kraftigare. Vid 23-tiden fick jag prova lustgas, var orolig att tappa kontrollen men blev positivt överraskad. M var närvarande och hjälpte mig hela tiden att fokusera på andningen, han fick registrera värkarna med knapptryck då CTG:n inte registrerade bra nog. Bad barnmorskan om få sterila kvaddlar då varje värk strålade ner i ryggslutet. Fick jag åtta stick i ländryggen, hemsk upplevelse, kändes som getingstick. Grät en skvätt, sen gick smärtan över och jag slapp också den värsta ryggsmärtan när värkarna kom. Ny koll vid 23.30 visade nästan ingen progress, men vi skulle fortsätta en stund till med droppet. Dosen ökades succesivt och värkarna kom tätare och blev kraftigare. Vid 00.40 gjordes ännu en koll på grund av extremt värkarbete och för att Skorpan blev påverkad. Tyvärr hade det inte hänt någonting, förlossningsläkaren bestämde att vi skulle ta en paus under natten och försöka vila lite. Barnmorskan såg min besvikelse och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, hon gav några tröstande ord och det kändes plötsligt väldigt skönt att få möjlighet att ta en paus på några timmar. Jag fick en dos bricanyl i.v, alla värkar upphörde och jag kunde pusta ut. Blev nerbäddad i sängen och somnade ganska snabbt, stackars M fick lov sova på en sackosäck.
That's all for now ♡
