LIVET SOM VÄNTAR...
Förra sommaren bestämde vi oss för att inte fortsätta med preventivmedel, jag tog ut min spiral i augusti vilket kändes nervöst och spännande. När barnmorskan frågade om orsaken fick jag fjärilar i magen, vi önskade att bli gravida. Under tonåren använder vi preventivmedel för att undvika en graviditet, så varje mens blir som en bekräftelse att man lyckats. Jag och M hade diskussionen tidigt i vårat förhållande om barn och oplanerad graviditet och det var ett viktigt men också bra samtal. Det är inte en självklarhet att få barn och vi visste att det kunde ta tid men vi kände ingen press. Strax efter gick vi på husvisning och vann budgivningen på huset.
När vi köpt huset hamnade vi i en fas där vi blev oroliga om vi längre hade möjligheten ekonomiskt att skaffa barn. Det är nog en naturlig reaktion när det sker en stor förändring i livet. Nervösa som vi var tog vi upp diskussionen igen men vi kände båda två att det, trots rädslan, kändes rätt i tiden att försöka skaffa barn. Vi bestämde oss att vi inte skulle ha för höga krav på oss och låta tiden ha sin gång. Strax efter fick jag mens, någon dag för sent, och det var blandade känslor.
I mitten av oktober påbörjade vi flytten till Skräddarbacken. Packade flyttkartonger och organiserade. Jag blev sjuk, en 10 dagar lång viros med feber av/till, lagom till flytten mådde jag som sämst och fick flyttstäda med feber och värk i hela kroppen. Allt föll på plats och flytten gick bra, förutom problemet med avloppet. I och med att vi hade fullt upp med allt så hann vi aldrig reflektera över min sena mens. När allt lagt sig så kom det på tal, vi hade besök just då så vi bestämde att vi skulle ta ett graviditetstest några dagar längre fram om min mens inte hade kommit. Söndagen den 8/11 gjorde vi det, vi plussade och den känslan kommer jag aldrig att glömma. Först trodde jag att teststickan var sönder, den blinkade bara. M läste bruksanvisningen och rätt som det var så stod det "GRAVID 2-3 VECKOR". Där satt vi på toalettgolvet och försökte förstå och ta in stunden, grät en skvätt och bara kramades. Två skulle bli tre.
That's all for now ♡
